- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
267

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Slaget vid Nördlingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

300 fanor och hela sitt artilleri. En eländig kvarlefva
drog sig sedan under plundring och nöd åt trakten af
Mainz. Mer än dessa tolftusen man gällde för Sverige
förlusten af dess krigsära och fiendens återvunna tro på
segern. Slaget vid Nördlingen blef en vändpunkt i
trettiåra kriget och försatte hela Europa än i glädje, än
i bestörtning, ända till dess Banérs snille och lycka
återförskaffade svenska vapnen deras förlorade glans.

Bland de siste som kämpade vid Horns sida vid
bron voro österbottningarne och vår gamle vän och
bekante, kapten Larsson. Den lille tjocke kaptenen hade
den gången, hvad som annars sällan hände, icke tid att
öppna sin pratsamma mun; hela hans runda figur dröp
af svett i sommarvärmen, han hade slagits alltsedan
morgongryningen och likväl knappt fått en skråma i sitt
feta hull. Vare det sagdt till hans ära, att han vid
Nördlingen föga tänkte hvarken på rhenska viner eller
bajerska nunnor, utan ärligt högg och stack det bästa
han kunde. Likväl vare det osagdt om han där spetsade
trettio kejserlige på udden af sitt goda svärd, hvilket
han sedan på god tro berättade. Han var ock en af
dem som blefvo fångne tillika med Horn, och hvad som
mest förargade den gode kaptenen var icke hans fångenskap,
utan förtreten att efteråt se kroaterne i godt mak
tömma svenska arméns vinförråder, hvilka de tagit med
trossen.

En annan af våra vänner, löjtnant Bertel, slogs
hela dagen vid hertigens sida, och var den som erbjöd
honom sin häst, när hertigens egen var skjuten. Att
hertigen sedan ej glömde denna tjenst, skola vi af det
följande finna. Bertel var, likasom Larsson, med i
hetaste striden, men, mindre lycklig än denne, erhöll
han flera sår och bortfördes slutligen af de flyendes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0271.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free