- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
269

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Den förlorade sonen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kraft af järn; men grämelsen öfver ett felslaget
lysande hopp, det fåfänga bemödandet att bygga ånyo
det ramlade luftslottet, sorgen att se hans närmaste
själfva nedrifva hans verk, allt detta gnagde likt en
rofgirig gam hans själs innersta. En enda tanke hade
sedan två år gjort honom tjugu år äldre, och denna
tanke var förmäten ända till vanvett. Den lydde så här:

»Hvarför är icke en af de mina i denna stund
en konung af Sverige?»

Stundom uppslår Meri sina milda blå ögon från
den heliga boken och betraktar med forskande oro sin
gamle far. Äfven hon har blifvit äldre uti sitt anlete;
den stilla sorgen är en höst öfver grönskande lunder:
den bryter icke, den dödar icke, men den kommer
löfvens friskhet att blekna på lifvets träd. Meris blick
är full af frid och undergifvenhet. Den tanke, som
ständigt skiner i hennes själ lik en sol i sin nedgång,
är ingen annan än den: bortom grafvarna skall jag återse
mitt hjärtas stolthet, och där bär han ingen jordisk
krona mer.

Nära till vänster om henne sitter den gamle
Larsson, liten och rund till gestalt lik sin matfriske
son. Hans godmodiga fryntliga ansikte har för tillfället
antagit en högtidligare uppsyn, värdig den heliga bokens
innehåll, på hvilket han lyssnar. Hans båda händer
ha hopfallit likasom till bön, och blott stundom makar
han med vänlig uppmärksamhet bränderna samman,
på det att Meri skall bättre se. Bakom honom sitter i
andakt en del af det talrika gårdsfolket, och dessa af
eldskenet belysta grupper kompletteras af en surrande
grå katt och en stor lurfvig gårdshund, krupen i ring
framför Meris fötter, för hvilka han synes stolt att utgöra
en pall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free