Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Rymmerskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sådana doktorer och apotekare i samma person gjorde
goda affärer på det lättrogna folkets bekostnad och
anlitades ofta af de förnämaste, ty i hela landet fanns
ingen examinerad läkare och blott ett enda apotek,
nämligen i Åbo, och äfven det icke särdeles väl försedt.
Ej under således, att vår man äfven på Korsholm hade
fullt opp att göra med håll och stygn, magplågor och
gikt; ja fru Märta, som, hvar gång hon bastonerat sina
drängar, jämrade sig öfver kolik och andtäppa, omhuldade
med synnerlig välvilja den främmande doktorn.
Inom få dagar bade denne blifvit fullkomligt hemmastadd,
och så hände att han kallades till fröken Regina, som
klagade öfver en envis hufvudvärk.
Fru Märtas vanliga slughet svek henne den gången.
Icke två dagar därefter befunnos både den unga fröken,
hennes gamla Dorthe och kvacksalfvaren en vacker
morgon sin kos. Ett utifrån lösbrutet järngaller och en
kvarlämnad repstege lämnade intet tvifvel öfrigt, att ju
kvacksalfvaren varit behjälplig att skaffa de fångna fri
passage öfver murar och vallar. Fru Märta glömde af
lutter häpnad och förargelse både kolik och andtäppa,
rörde upp både slott och stad samt utskickade genast
sina knektar i alla väderstreck att gripa de flyende. I
hvad mån hon däri lyckades, skall snart visa sig.
Vi återvända för en stund till Bertel, hvilken vi
finna, med hjärtat uppfylldt af de stridigaste känslor,
jagande bort i den stormiga kvällen och åtföljd af sin
trotjenare Pekka. Den ärliga själen kunde ej fatta en
så stor dårskap, som den att, nyss kommen till hemgården,
begifva sig bort från den varma brasan och
den kokande grötgrytan till drifvor och vargar i vilda
skogen. Och Bertel begrep sig icke själf. Nyss återkommen
norra vägen öfver Torneå på permission från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
