- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
286

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Don Quixote af Mancha

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Det är så kallt, ers nåd, och stugan är otät ...

Bertels misstankar, engång väckta, läto ej afspisa sig.
Hans ögon flögo spejande kring rummet och upptäckte
ett litet föremål, som fallit under en bänk. Det var en
fin och mjuk fruntimmershandske, fodrad med harull.

– Vill du bekänna, gamle skurk! utbrast ynglingen
med hetta.

Den gamle syntes bestört, men blott för ett ögonblick.
Han förändrade hastigt min, nickade småslugt
och pekade på vrån närmast muren. Bertel följde hans
vink ... några steg – och golfvet vek under hans fötter.
Han hade stigit i det öppna hålet af en källare, hvars
ingång varit bortskymd i den mörka skuggan af muren.
Strax därpå slogs ofvanifrån en lucka öfver öppningen,
och man hörde rasslet af en stadig järnhake, som betog
den instängde all möjlighet att inifrån upplyfta källarluckan.

Bertel hade fallit i en af dessa gropar under golfvet,
där fattigt folk brukar förvara rotfrukter och spisöl.
Gropen var icke djup och fallet föga farligt, men Bertels
harm det oaktadt ganska naturlig. Den lilla handsken
sade honom allt. Hon måste vara här, hon, den sköna,
stolta, olyckliga furstedottern, hvilken han så länge i
hemlighet tillbedt. Hvad visste han, om hon icke här
råkat i grymme röfvares våld, och just nu, när han efter
år af längtan stod henne så nära, och just nu, när hon
kanhända behöfde hans hjälp och värn, just nu hade
han fallit i ett nesligt försåt, satt fången i ett råtthål,
eländigare än själfva den koja, hvars golf i detta
ögonblick utgjorde hans tak. Förgäfves sökte han att
med kraften af sin skuldra upplyfta golftiljorna; de voro
obevekliga likt det öde, som redan så länge gäckat hans
bästa förhoppningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free