Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Statsfången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ståthållaren. Messenius bebor dess öfra del; hans
kvinnliga hushåll den nedra.
Vid det stora bläckade bordet sitter en krokig
gråhårsman, kroppen insvept i pälsar, fötterna instuckna
i stöflar af renhud, hufvudet betäckt med en tjock yllemössa.
Den som sett denne man i hans lyckas och
välmakts dagar, när han högljudd förde ordet i Upsala
konsistorium, eller stolt som en kung i sitt rike herskade
öfver alla det svenska riksarkivets historiska skatter,
han skulle väl föga i denna vissnade, af åren och
olyckan böjda gestalt ha igenkänt mannen med det förmätna
sinnet, Rudbecks och Tegels motståndare, den
lärde, snillrike, högmodige jesuiteraposteln och konspiratören
Johannes Messenius. Men forskade man nogare
i dessa skarpa, oroliga ögon, som tycktes ständigt vilja
genomtränga framtiden lika långt som de trängt genom
det förflutna, och läste man dessa ord, dem hans
darrande hand nyss tecknat på det framför liggande
papperet – ord fulla af själfkänsla ända till förmätenhet
– då anade man, att inom denna förfallna hydda
arbetade en själ obruten af tid och öde, stolt, som den
fordom var, högtsträfvande, som den aldrig kunde upphöra
att vara.
Den gamle mannens blickar stirrade på papperet
ännu länge sedan han upphört att skrifva.
– Ja, sade han tankfull och eftersinnande, så skall
det vara. Medan jag lefver, hafva de trampat mig som
en mask i stoftet, men när jag engång är död, skola de
förstå på hvem de trampat hafva. Gloria, gloria in
excelsis! Den dag skall komma, om den ock dröjer
i hundrade år, när denne usle fånge, som nu, förgäten
af hela världen, borttynar sitt lif i ödemarken, skall med
beundran och vördnad kallas den svenska historiens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
