Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Bertel och Regina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom den älskade och den fruktade, hennes lands,
hennes tros och hennes hjärtas besegrare – och som
sade han själf till henne med den välkända stämman:
»Regina, du hatar mig!» Detta intryck kom så snabbt,
så starkt, med en sådan öfverraskande makt, att Regina
plötsligt bleknade, vacklade och nödgades stöda sig på
Bertels framräckta arm.
– Heliga jungfru, hviskade hon förvirrad och utom
sig, jag skulle hata er – er, som jag älsk...
Bertel uppfångade detta halfva obegripliga och dock
så innehållsrika ord med en öfverraskning lika plötslig
och oväntad, som Reginas. Utom sig af bestörtning,
fruktan och hopp, var han likväl för ridderlig att begagna
sig af en så ofrivillig bekännelse. Stum och
aktningsfull ledsagade han den unga flickan till hennes
beskyddarinna, under hvars vård hon snart återhämtade
sig från sin hastiga vanmakt, en följd af länge gömda,
i hjärtats doldaste djup sammanpressade känslor, som
sökte sig luft.
Bertel hade förskaffat sig uppdraget att eskortera
fröken Regina till Stockholm, därifrån hon sedermera
vid första öppet vatten kunde återresa till sitt fädernesland.
Han ägde därför att kvardröja på Kajaneborg till
dess hans skyddsling vore färdig att resa, och detta åter
fördröjdes genom den opåräknade bristen på ett passande
kvinnligt sällskap för den högborna fången. Under afbidan
härpå gingo veckor förbi, och under denna tid spunnos
alldeles nya förhållanden, hvilka man knappt skulle anat,
när man såg Reginas stolta köld mot hennes befriare.
O, denna köld var isen öfver en glödande vulkan; hvar
dag förtunnades den och smälte tillsamman, hvar dag
blef Reginas stolthet högdragnare på samma gång den
alltmera vacklade i sina grundvalar, och slutligen återstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
