- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Första cykeln /
346

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Konungens ring. Svärdet och plogen. Eld och vatten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ständigt lefva i uppenbar fejd, ända tills båda försmälta
i samma eld. När det engång sker, efter hundrade eller
tvåhundrade år, eller längre, då är det tid att säga:
ståndsskillnaden har öfverlefvat sin tid och en människas
förtjenst blir hennes enda sköldemärke.

– Men, min far, utropade Bertel ännu engång med
bedjande röst, har du då ingen välsignelse att gifva mig
och mina efterkommande, i den stund då vi för alltid
skiljas?

– Dig! upprepade den gamle ännu allt med vredens
stämma. Gån, I förlorade, fåfänge, maskstungne grenar
af folkets stora stam, gån i ert ömkliga prål till ert
säkra fördärf. Ända till den dagen, då det sker, som jag
sagt, att yxan och ringen, att det falska guldet och det
ärliga stålet sammansmälta – ända dittills ger jag eder
i arf min förbannelse, alltintill tionde led, och med den
skola följa split, hat, fejd och på sistone ett ömkeligt fall.

– Håll litet, far-smulan, ropade yngre Larsson. Nåd
för Bertel!

– Ingen nåd för adeln! svarade bondekungen.

– Akta dig, onaturlige far, ropade Larsson den
äldre. Domen kan falla öfver ditt eget hufvud.

– Jag begär icke mera någon nåd, genmälde Bertel
blek, men skenbart lugn. Farväl, min forne fader!
Farväl, mitt fädernesland! Jag går, för att aldrig mera
återse er.

– Ett ögonblick ännu, afbröt honom Meri, som
med ansträngning och häftigaste rörelse ställde sig i
hans väg. – Du går! Ja gå ... mitt hjärtas älskling,
mitt hopp, mitt lif, mitt allt ... gå, jag skall ej längre
stå i din väg. Men innan du går, så tag med dig den
hemlighet, som varit på engång mitt lifs högsta fröjd
och dess högsta kval ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/a/0350.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free