Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De blå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fältskärns sjunde berättelse.
En hel sommar hade förgått, sedan fältskärn slutat
sin sjette berättelse. Under den tiden hade man
sällan sett honom i staden, och när han visade sig i
den gråa fiskarejackan, med de stora becksömsstöflarna,
bar han öfver axeln sin knöliga käpp, på hvilken en
aktningsvärd pundsgädda hängde som en trofé, bestämd
för gamla mormors bord. Då föll det af sig själf att
Bäcken var bjuden till middag, och för hans skull
bestods till efterrätt den dagen de skönaste smultron
med oskummad mjölk. »Kusin strör för litet socker
på», brukade mormor säga med en god min, ehuru
Bäcken lät hela drifvor snöga öfver smultronen. Han
var visst ingen goddagspilt, han kunde framlefva långa
veckor i sin fiskarestuga med surmjölk och kokta simpor,
men för sötsaker var han svag, den hederlige gubben,
när det bestods. Det visste mormor, och fast hon ej
rörde vid ströskeden åt sig själf, sade hon vänligt ånyo:
»litet mera socker, kusin Bäck!»
Fältskärn fick då höra allt nytt som stått i avisorna
och utlät sig ej just i artiga ord om Don Miguel, som
den tiden grasserade. I utbyte visste han vanligen någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
