- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
18

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Lejonet sofver

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kostymerad till Ceres; åtminstone bar hon ett respektabelt
ymnighetshorn och en knippa försilfrade ax, och efter
några komplimanger, som å konungens sida voro rätt
enstafviga, leddes han in i en af de stora salarna, på
hvilkas väggar man än i dag beundrar Carl Gustafs och
Carl XI:s bataljer, målade af Ehrenstrahl.

Carl XII hade ärft en god del af sin faders skygghet
för fruntimmer och var, om möjligt, än liknöjdare
för behagens tjusningskraft. Sjutton år gammal, snart
tre år konung, hvilket mål hade han ej varit för all
förförelsens konst och all oskuldens beundran, om ej
hans tvära likgiltighet redan på förhand afväpnat skönhetens
pilar! När han inträdde i salen, där en brokig
samling vimlade i de bjärtaste kostymer, blef där
plötsligt en tystnad, likasom hade en vintersnö fallit
ned öfver den vår af ungdom och glädje, som skämtade
nyss i vaxljusens sken. Konungen gick, något förlägen
tycktes det, med små och korta bugningar genom de
lysande raderna, tilldess han längst borta i salen fann
några officerare af lifgardet, med hvilka han började ett
samtal, glad att sålunda undkomma de nyfikna blickar,
som besvärade honom.

Knappt hade han försvunnit i vimlet, innan ungdom
och lättsinne återtogo sin rätt bakom honom. Ett
skalkaktigt löje, blandadt med stickande anmärkningar,
spelade på de unga damernas och kavaljerernes läppar.
Man såg ned på det bonade golfvet, sedan såg man åter
på hvarandra under försök att dölja en munterhet, som
därigenom blott blef ostyrigare. Anledningen var tydlig.
Utan att tänka därpå, hade konungen kommit, efter tre
mils häftig ridt, från en äfventyrlig jagt, som han gick
och stod, in i balsalongen. Spåren däraf voro tydliga
nog i hans dräkt; det är troligt att den ännu var fläckad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free