- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
36

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lejonet vaknar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

slutligen af konungens egen hand. Om tapperhetsmedaljer
varit brukliga den tiden, skulle kung Carl ha unnat en
sådan åt sin tappre motståndare.

Efter hand hade man fångat tretton, och flera hade
man ej kunnat uppspåra. Befallning var redan gifven
till återtåg, då rapport kom från den yttersta jägarekedjan,
att ännu en björn var ringad vidpass en mil
ifrån kungsgården. Genast bröt sällskapet upp och begaf
sig ånyo in i djupaste skogen. Kung Carl var vid ett
öfverdådigt gladt lynne. Man ville, som vanligt, utspänna näten.

– Bort med näten! ropade konungen.

Jägarne lydde, vana som de voro att se sin herre
lyckas i de djärfvaste äfventyr. Utan andra vapen än
deras påkar, ställdes de i sluten kedja kring idet, och
främst bland alla stod konungen.

Det höll hårdt i, att drifva björnen ut. Förgäfves
gläfsade hundarna; förgäfves instuckos långa stakar i ingången.
Björnen sönderbröt stakarna, och de närgångnaste
hundarna återvände med blodig nos. Man måste taga sin
tillflykt till rök. Granris och enris samlades kring idet
och antändes. En stund hörde man björnen brumma
därinne; slutligen såg man hans nos i öppningen, flåsande
efter luft.

Kung Carl lät jägarekedjan draga sig vidpass trettio
steg tillbaka. Vid sin sida bredvid idet behöll han
endast hertigen, Horn, Hård och unge Bertelsköld.

Svedd i sin päls och rytande af vrede, utrusade
björnen. Sökande sin fiende, kastade han sig, med detta
djurs märkvärdiga instinkt, rakt emot konungen. I samma
stund haglade öfver hans hufvud fyra väldiga hugg –
det femte, Bertelskölds, slant förbi, träffade en sten,
och ekpåken brast.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free