Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lejonet vaknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ur vägen alla, och en mot en! ropade konungen,
lyftande sitt vapen för andra gången. Men innan det
föll, hade björnens tunga ram träffat hans högra arm,
uppslitit hans rock och fällt tillhugget ur hans domnade
hand.
Konungen ryckte med vänstra handen påken från
Horn, men kastades i detsamma omkull – hertigen
och Hård sprungo till och lyckades draga björnens
vrede mot dem; kraftigt föllo deras hugg, men innan
kort voro de afväpnade och deras vapen sönderbrutna.
Jägarne närmade sig; dock innan någon hann fram,
hade Gösta Bertelsköld vapenlös kastat sig öfver björnen,
för att, efter ärlig svensk och finsk sed, brottas om
segern.
– En mot en! ropade också han.
– Rätt taladt! hörde man konungen säga, där han
åter rest sig, urståndsatt att strida.
<image>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
