Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lejonet vaknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Befallningen verkställdes. Stadigt bunden, med
mossa emellan, för att ej plågas af banden, fördes
björnen i triumf med musik till kungsgården. Solen
sken på det glada tåget; ögat bländades af den hvita
snön. Bondgummor och barn sprungo ut till landsvägen,
för att se den högljudda skaran tåga förbi. Gubbar och
bondgossar kastade sina hattar i luften och hurrade för
konungen. Jägarnes jubel svarade dem. Kung Carl
var lycklig – lyckligare kanhända, än sedan efter sina
blodiga segrar. Nu sjönk solen sakta ned bakom granarnas
toppar. Hennes sista stråle spelade ljus och
mild öfver konungens höga panna. Barndomens glädje
skickade i denna stråle sitt sista afsked till den store
kung Carl. Ty i dag gick solen ned öfver hans barndoms,
hans ungdoms, hans hela lefnads frid!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
