- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
42

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Lejonet vaknar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tapper jarl, som björnen. För att strax gifva mening
åt dessa ord, tog han kransen från sitt hufvud och lade
den åter på björnen. Då blef han varse att björnen
ännu var bunden.

– Illa anstår det en segrare, sade han, att bekransa
en bunden fiende, likasom till hån och blygd
öfver hans nederlag. Gack och var fri, för din mandoms skull!

Innan någon hann eller vågade göra en föreställning,
hade konungen framtagit sin jagtknif och afskurit
björnens band. Vid denna syn rusade stora och
små med förskräckelse på dörren. Allenast kung Carl
och några hans män, som icke ville vara fegare än han,
stannade kvar med handen på värjfästet och väntade
nyfiket hvad björnen månde företaga sig, när han kände
sig fri.

Skogens lurfvige konung syntes dock icke mycket
hugad att begagna sin frihet. Han lyftade sakta fnysande
sitt hufvud, sträckte ut sina domnade ben och tycktes
betänka sig. Därpå reste han sig med möda upp från
släden, såg melankoliskt omkring sig på ljusskenet, tog
några steg, vacklade framåt, suckade djupt och utsträckte
sig därpå orörlig framför konungen. Man betraktade
honom närmare – han var död, och sin lagerkrans,
som konung Carl så vackert återgifvit, hade han låtit
falla framför sin besegrares fötter.

Konungen vidrörde djuret med sin fot; det låg där
utan ljud, utan lif. Händelsen var lätt förklarlig för
dem som varit vittnen till jagten. Men en så oväntad
upplösning på ett farligt skämt hade nästan utseende af
ett järtecken och förfelade ej sitt intryck på ett ungt
sinne. Konungen teg helt stilla.

Hertigen däremot utropade muntert:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free