Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Aurora Königsmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
P. S. Jag törs väl intet hälsa till fröken Eva. Detta
krokota brefvet har kostat mig åtta dagars arbete. Adieu,
mon coeur.
-
4. Aurora Königsmark.
En kall vinterafton i Januari
1702 sutto två unge officerare
i sitt tält strax invid
slottet Würgen i Kurland där
konung Carl hade sitt högkvarter,
likväl icke uti slottet,
utan bredvid. De hade, efter
konungens föredöme, täckt
tältet med halm och gjort sitt
bästa att värma det med
glödande kulor. Men alltför
svaga voro dessa hjälpmedel mot den skarpa januarikölden.
Vid skenet af det enda eländiga talgljus, som
upplyste tältet, såg man de unge krigarnes andedräkt
som en lätt rök bortdunsta i den frostiga vinterluften.
Grefve Carl Lindsköld, kapten vid gardet, drog
halmen på marken tätare under sin tältstol, fattade ett
glas på det närastående bordet och tömde dess ädla
rhenska innehåll, som han i hemlighet fört med sig
under kappan. Sålunda beväpnad mot kölden fortsatte
han det förtroliga samtalet med sin vän och jämnårige,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
