Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Aurora Königsmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bertelsköld for med handen efter värjfästet. Men
snart besinnade han sig och svarade i samma ton:
– Ja, det är jag.
Åter var han fintlig att muta sitt samvete. Hur
kan en så dum fråga få ett annat svar? tänkte han vid
sig själf.
– Följ mig! sade den obekante. Ni kan taga mig
i skärpet, så slipper ni trefva långs väggarna. Det är
för er skull jag fått befallning att släcka alla lyktor i
trapporna.
Jaså, för min skull! tänkte Bertelsköld.
– Ni är punktlig på slaget, fortfor ledsagaren. Men
hur fick ni veta lösen i natt?
– Hm! svarade löjtnanten i de gryende mustascherna.
För hvem tog man honom?
- Jag förstår ... litet guld. Icke är det värdt att
svenskarne skryta med sin ärlighet. Men ni träffade
väl ingen på borggården? Jag tänker ni skulle ej reda
er mer än jämnt, om Stenbocken hade väderkorn af
er härvaro.
– Hm! svarade åter den unge krigaren. Inom sig
tänkte han: det ser ut att bli just ett artigt äfventyr.
Vänta, munsjör, jag hade god lust att skrifva den svenska
ärligheten på din rygg. Men tålamod! låt oss se hvad
det blir af.
– Nu äro vi framme, sade ledsagaren, sedan de
passerat flera gångar lika mörka som den första. – Stig
in och vänta här, tills jag anmält er.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
