- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
75

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Aurora Königsmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det fordrades anblicken af en Königsmark, för att
behålla sitt lugn vid första hälften af detta tilltal. Andra
hälften var dock påtagligen en hälft för mycket. Utan
att svara, tog Bertelsköld hofmästaren för bröstet, lyftade
honom från golfvet, höll honom framför sig på rak
arm, bar honom till dörren och kastade honom tämligen
omildt ut i den mörka korridoren. Den stackars
mannen var så betagen af förvåning, att han icke gaf
ifrån sig ett ljud, utan föll som en klump till golfvet
därute.

Oroad af larmet, glömde den sköna grefvinnan hela
sin lilla teatereffekt, steg hastigt upp och ringde på
kammarjungfrun. Men redan innan tärnan hann inträda,
stod Gösta i dörren till kabinettet. Naturen hade aldrig
ämnat honom till hofman, men han hade ju lefvat tre
glada år vid ett hof, och en riktig känsla sade honom,
att han var skyldig den sköna damen en förklaring öfver
sitt oväntade inträdande.

Han sade sitt namn, berättade sitt misstag om
trappan, sitt möte med hofmästaren, och bad hennes
nåd icke illa upptaga, att han svarade: det är jag! när
man frågade honom: är det ni?

Förklaringen upptogs mycket nådigt. Ett hjärteligt
löje, ett af dessa löjen som förtjusade halfva världen,
spelade kring grefvinnan Königsmarks läppar. Den unge
grefvens naiva förklaring, kanske också hans resliga,
starka, fast ännu icke fullt utbildade kämpagestalt, behagade
henne ögonblickligen. Kanske kom där ock genast
beräkning med, ty grefvinnan var känd att räkna bra.
Världen, lifvet och egna brokiga öden hade lärt henne
konsten i grund. Sannolikt hade hennes snillrika hufvud
genast funnit en plan att draga nytta af det ledsamma
misstaget.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free