- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
82

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Aurora Königsmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snillrika, oemotståndliga demon – du lofvar en bländad
yngling den djärfvaste lön hans djärfvaste drömmar
bäfvat att ens ana – du tjusar honom med musiken
af de fagraste ord – och nu står han svindlande vid
branten af sitt fall, och ingen räddande stämma varnar
honom: akta dig, akta dig, syndens skönaste spöke omsnärjer
dig med rosor, men innantill äro där bittra törnen!

Dock – denna stämma kom; ett ringa obetydligt
minne – segrarnas bok, som systern förvarade hemma
i Stockholm. Denna tanke var nog. Gösta Bertelsköld
for med handen öfver sin glödande panna, likasom för
att förvissa sig att allt detta icke var en gycklande dröm.
Därpå bemannade han sig, drog sin hand ur grefvinnans
och svarade hårdt, strängt – för att afskära för sig
själf hvarje tvekan:

– Grefvinna – ni sade mig nyss att en Königsmark
aldrig befläckat sin sköld med en trolöshet. Det
kan ej vara ert allvar att begära något sådant af en
Bertelsköld. Hvad ni begär är ett förräderi – min herre
och konung förråder jag aldrig! Ni borde veta det,
ni; hvilken lön ville ni gifva mig, som skulle uppväga
hedern? Farväl, ers nåd! Ni kan ej missförstå mig.
Ni har frågat mig som kvinna; jag har svarat er som
soldat, och hvarje krigare i vårt läger skall svara er
detsamma som jag.

Med dessa ord ilade Gösta Bertelsköld bort, snabbt,
brådstörtadt, utan att ens våga lyfta sina ögon till ett
nytt möte med de farliga flammor, som hotade tända
hela hans väsen i lågor.

Återkommen i sitt tält, försökte han bedja. Han
ville tacka Gud att ha undkommit frestelsen. Förgäfves.
Det svindlade ännu för hans tankar. Allt hans blod var
i uppror. Han kastade sig på den hårda bädden; ingen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free