- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
114

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Jagten vid Liebeverda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Med en nådig nick lämnade konungen salen, och
alla gästerne följde honom.

Bertelsköld fick sig anvisadt ett litet rum uti ett af
slottstornen. Vinternatten var kall, och månen lyste
klart öfver den snöbetäckta nejden. En stund satt unge
Gösta sömnlös i fönstret och betraktade utsikten. Underliga
tankar runno i hans håg. Hvad hade kurfursten
hviskat Wielopolski i örat? Och hvad betydde det, att
»hela Tyskland skulle falla i förundran» öfver morgondagens
bedrifter? Det var någonting i detta slott som
icke rätt behagade Bertelsköld.

Om en stund föll det honom in att han borde se
åt om hästarna voro väl försedda i den kalla vinternatten.
Ridknektarne voro kanhända druckne; han
trodde sig höra Bogatir gnägga. Han lämnade därför
rummet och trefvade sig fram utför de branta, kolmörka
trapporna.

Men slottet var en konstig byggnad med allehanda
krokiga trappor och slingrande gångar. När Bertelsköld
länge nog famlat i mörkret, utan att finna en utgång,
grep han i den första dörr han kände med handen. Den
ledde till ett förmak, dunkelt upplyst af en lampa.
Två vakthafvande pager sutto där uti djup sömn. Bertelsköld
ruskade på dem, för att få veta utgången; omöjligt,
gossarne hade smuttat i bägaren och bådo honom
halfvakna att draga för tusan.

Otåligt gick han vidare framåt, passerade ett tomt
rum, och så åter ett. Då hörde han talas i rummet
näst innanför och stannade, ty han igenkände konungens
röst:

– Men om han undkommer ... Sacredieu, om
han undkommer? Nej, min kära Fleming, nej; hasarden
är för stor. Vi riskera att få hela svärmen som getingar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free