Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Studenterne tåga i fält
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nu skall det gå som en dans att jaga moskoviterne
hem till stora Novgorod! ropade flera röster.
– Mina herrar – sade Bertelsköld, ej utan ett
uttryck af vemod i den vackra manliga stämman – det
var en tid, då jag, liksom hela vår här, stormade framåt
i samma djärfva tro. Många tusende af de våra fångne
eller döde – segerns blomma vissnad för den segervanaste
här som ännu trotsat Europa – allt detta har
sedan lärt mig att icke förakta en fiende, som lärt sig
krigskonsten af oss själfva och som ständigt kan ställa
massan emot den personliga tapperheten. När jag nyss
såg det glada mod, med hvilket alla studenter täflade
att strida för kung och land, då sade jag till mig själf:
ännu kunna vi hoppas, ja vid himlen, vi kunna segra
ännu, ty sådane äro vi alla! Vi veta icke hvad fruktan
är. Men för att segra behöfva vi klokhet därtill. Intet
öfvermod, mina herrar! Vi ha framför oss en fiende,
som kan blifva oss vådlig, om vi anse honom ringare
än han är. Jag antager edert anbud, jag blir er kapten
för den korta tid mig kan förunnas därtill, och likasom
jag svär eder ett redligt kamratskap till sista blodsdroppen,
så skolen I ock svärja mig militärisk lydnad.
– Det svärja vi. För oss blott an! För oss nu
genast mot fienden!
– Om det är möjligt, marschera vi redan i morgon.
Gud gifve oss lycka, mina herrar, att något uträtta för
vårt fattiga land. Åtminstone skola vi veta att strida
för det och dö för det. Lefve kung Carl!
– Lefve kung Carl! Till vapen! Till vapen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
