- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
166

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Stora ofredens Klingspor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Marschen blef därför snart omöjlig. Först rymde
länsmännen, sedan sockneskrifvarne, därpå det mesta af
manskapet, så att numera af denna här, som kunnat
rädda Viborg, knappt några hundrade man i utblottadt
tillstånd framkommit till Keltis.

– Nå hvad sade jag majoren? Idel sammanrafsadt
slödder, som ingen krigstukt känner. Gudskelof att vi
blefvo af med dem.

– Ers excellens – ni kan så gärna säga:
Gudskelof att vi bli af med Viborg och snart hela Finland!

– Kan jag hjälpa det? Stjernstråle får kapitulera.
Jag har göra att sköta mig själf.

– Nej, ers excellens, Stjernstråle får ej kapitulera.
Vi måste rädda Viborg, om det ock skulle kosta hela
vår armé och vår högra hand.

– Vi? Vi? Herr majoren må vara hans majestäts
drabant, så är det likväl mig hans majestät behagat
anförtro befälet i Finland. Jag anhåller att majoren
ej må förglömma det, när han talar om hvad vi måste göra.

– Ers excellens, jag besvär er, för kungens och
er egen ära, för landets välfärd, för eftervärldens rättvisa,
som skall sitta till doms öfver våra handlingar –
rädda Viborg! Faller det, så är kanhända snart hela
Finland förloradt. Låt oss icke försumma ett ögonblick
att rycka ut och djärft angripa fienden, hvarhelst vi
må träffa honom! Jag förstår ers excellens’ betänkligheter;
jag vet att vi äro fienden mycket underlägsne
både i antal och krigsmateriel, men vi äga i stället vår
konungs föredöme och vårt okufliga mod; vi försvara
vårt land, vi kunna åtminstone dö för det. Reträtten,
stillaståendet förlama hela vår här. Så länge vi stå
sysslolöse här, medan vi nästan kunna höra kanondundret
från Viborg, och hvar dag en del af dess

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free