Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Pesten 1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Det blir min sak. Farväl, herr major. Ni torde
ursäkta att angelägna göromål ...
– Ers excellens, tillåt mig åtminstone att med
min lilla trupp gå ut på ströfparti, för att uppfånga
fiendens kurirer och transporter ...
– Hur behagade ni säga? Studenter och djäknar?
Nej, herr major, jag kan ej ansvara för att ni
uppoffrar dem på edra vågspel. Ni stannar här med er
trupp, tilldess jag finner ett mera passande tillfälle att
använda er.
– Blodet flyter helt nära oss, kanonerna dundra,
Finlands förmur faller, och ni vägrar mig att slåss!
– Jag befaller er att stanna, och ni lyder mina
order. Farväl.
– Ers excellens ... nu förutser jag Finlands öde!
Hvarför skall ett folk, så villigt att strida, i sin olycka
bindas till händer och fötter af en oduglig fältherre!
Dessa sista ord yttrade den tappre drabanten
halfhögt vid sig själf och lämnade generalens rum med
sorg och förbittring i hjärtat.
-
3. Pesten 1710.
Det tappra Viborg hade, öfvergifvet af alla, blifvit
tvunget att dagtinga den 10 Juni, och Stjernstråle
med större delen af sina återstående krigare nödgades
gifva sig fången, öfverlämnande åt fienden hundrafyrtio
kanoner, åtta mörsare och en mängd krigsförnödenheter
af alla slag. Ännu samma år, den 3 September, föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
