Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Pesten 1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begrafningspsalm. På kyrkogården därutanför var folksamling
och oväsen. Den välbekante smeden Vasara-Jaakko hade
under natten där begrafvit sin i pesten aflidna hustru,
och detta var strängt förbjudet, emedan alla pestdöde
skulle föras utom staden till den nya begrafningsplatsen.
Så snart öfverträdelsen blef bekant, lät därför
landshöfding Palmenberg, som ej var att skämta med, genom
stadsvakten upptaga den döda och häkta smeden. Men
Vasara-Jaakko var ej den man, som så lätt gick af för
hvad han ansåg vara sin borgerliga, sin mänskliga rätt.
Den förtviflade mannen slog som en ursinnig omkring
sig med sina sotiga näfvar och fällde den ena efter den
andra af vakten till marken. Hopen tog hans parti,
vakten blef bortjagad och den döda åter nedlagd i
grafven. Det liknade sig till fullkomlig anarki.
Samhällsordningens band voro nära att brista, och till råga på
ofoget blandade sig i hopen en skara af rusiga gesäller
och matroser, hvilka under natten hade plundrat en
nyligen afliden handlandes vinlager.
En gammal kvinna med vildt stirrande ögon och
flygande hår klef upp på en af grafvårdarna och
begynte att profetera. Den ena skrikarn efter den andra
tystnade omkring henne, och efter hand blef en ljudlös
stillhet på kyrkogården. Alla kände Inkeri från Tyrvis,
hon hade, som fordom Majniemis häxa, redan länge
varit ett föremål för mängdens fasa och domstolarnas
rannsakningar. Förvunnen till trolldom med halfva bevis,
hade hon suttit häktad på bekännelse – en af de sista
martyrerna för det förfärliga häxväsendet, som finnes
beskrifvet i den femte af dessa berättelser. Men man
var ändå icke numera så tvärsäker på verkligheten af
sådana brott; man betänkte sig längre i domstolarna,
innan man vågade fälla någon saker till bålet. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
