Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Pesten 1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Rör mig icke, skrek hon. Jag har pesten!
Karlarnes lyftade armar sjönko för detta magiska ord.
Men nu voro också den olyckligas krafter brutna.
Hon teg en stund helt stilla. Därpå segnade hon
långsamt ned, men hennes läppar rördes ännu engång saktare,
och man hörde henne säga:
– Ve, ve ock öfver Inkeri! I synd är hon född
och har lefvat i synd och talat i synd, och anden har
kommit öfver henne till att förgöra henne och föra
henne inför lefvande Gud ...
Vid dessa ord sjönk hon orörlig till marken. Man
upplyftade henne. Hon var död.
Hopen skingrade sig under det hemska intrycket
af denna tilldragelse. Trotsets upproriska ande var
som bortblåst från mängdens sinnen. Sierskans ord
hade dämpat stormen såsom ett höstregn. Smeden lät
godvilligt bortföra sin hustru; ingen yttrade mera ett
ord till motstånd. Framtidens spöken, hvilka den döende
manat i dagen, stodo som svarta skuggor för allas föreställning.
– Mera sand, mera sand på grafvarna! befallde
åter landshöfdingens stämma ... – Är det ni, Bång!
Jag vet edert ärende, och har nyss fått svar ifrån
Stockholm. Regeringen har bifallit er anhållan. I morgon
afgår bref till general Lybecker med kungliga senatens
önskan – ty man kan ej befalla general en chef –
att tillåta grefve Bertelskölds frikår operera på egen
hand till förfång för fienden. Farväl, jag önskar er och
edra kamrater lycka!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
