Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Högkvarteret vid Borgå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4. Högkvarteret vid Borgå.
Åren 1711 och 1712 förflöto utan större
krigshändelser. Ryska kårer gjorde ströftåg från Viborg;
ryska flottan visade sig i skärgården; men tsar Peters
blickar voro nu med våda och oro riktade på halfmånen;
han hade ej tid att tänka på Finland. Segraren vid
Warschau, grefve Nieroth, en redlig och behjärtad veteran,
men försvagad af ålder och sjuklighet, fick öfverbefälet i
detta land och gjorde ett försök att återtaga Viborg. Det
misslyckades af brist på artilleri och lifsmedel. Äfven
»nostofolket», hans uppbådsmanskap, kunde, så illa
försedt som det var, ej förmås till en ordentlig belägring
och lopp från fanorna tillbaka till hemorten. Viborgs
öde var skrifvet i stjärnorna.
Nieroth dog i början af 1712, och i Juli samma
år förordnade konungen Lybecker åter till
öfverbefälhafvare – kanske just för det att rådet anfört mot
denne så många klagomål. Kalabaliken i Bender flög
nu kring Europa på ryktets vingar, och tsaren begynte,
lugnad från detta håll, att åter skåda mot norden.
»Carl XII är galen» utropade med en mun den tidens
statsmän, och tsar Peter delade troligen samma mening.
I alla händelser hade svenska lejonet förspillt sina
förhoppningar i Konstantinopel, och tsaren hade nu fria
händer att med Finlands eröfring fullborda sitt
östersjövälde.
Helsingfors fick mottaga första hugget, när örnen
slog ned. Denna tilldragelse beskrifves af Henrik
Forsius i hans topografiska skildring år 1757 med följande ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
