Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Partigångarne vid gränsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tufvor mellan de höga mossiga stammarna. Allteftersom
skenet uppblänkte eller åter aftynade, föll dess fantastiska
skimmer öfver aflägsnare eller närmare föremål, och i
detta ovissa flämtande ljus tycktes skogens jättar tränga
sig tätare kring elden, under det att ugglorna flaxade
från gren till gren och vargarna
[1] i skrämda dolde sig i
de otillgängliga klyftorna.
Kring elden sutto eller halflågo tjugu välbeväpnade
män i ryska soldatkappor, vittnande om att de
underhöllo sin garderob, likasom sitt visthus, med byte från
fienden. De hade nyss slutat sin tarfliga måltid och
läto en silfverbägare med tämligen drickbart vin – allt
krigsbyte – passera kring laget. Tid efter annan tycktes
något ovanligt ljud i skogen fästa deras uppmärksamhet,
men sedan de lyssnat och öfvertygat sig att det endast
var skyltvakternas rop till hvarandra ej långt därifrån,
eller vindens sus i de höga granarna, återtogo de
samtalet med en viss frimodig munterhet, som utvisade att
de redan hunnit vänja sig vid äfventyrarelifvet i dessa
skogsbygder.
– Bång borde redan vara tillbaka, yttrade
Bertelsköld, och jag hoppas med goda nyheter. Få vi armén
blott tjugu mil närmare, så lofvar jag att Bruce i Viborg
skall se spöken på ljusa dagen.
– Och drömma hvar natt om Viborgska smällen,
inföll Miltopæus, en af de forne carcerfångarne i Åbo.
– Jag hoppas ingenting, såframt jag ej får se
Lybecker föras längs Åbo gator, ridande bakfram på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
