- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
203

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Örnjagten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

någon hvila, för att hämta nya krafter till det vågsamma
företaget. Lyckligtvis var nejden till stor del öde genom
kriget och dessutom så uppfylld af bottenlösa kärr, genom
hvilka Ladogas ofantliga vattenmassa sipprar i
underjordiska rännilar nedåt hafvet, att flyende bar, vargar och
räfvar härtills voro de enda lefvande varelser, hvilka
tycktes vilja bestrida partigångarne inträdet i Ingermanland.

– Jag önskade att vi nu hade Lötving med oss,
yttrade Luukkonen; en klippskare karl har ännu aldrig
lurat en fiende. Långström må försöka sin lycka; han
känner hvar buske här, och det är ej många timmar
sedan vi voro här sist.

Långström, lika outtröttlig nu, som han på natten
var sömnig, tog en af kivekkäät med sig och begaf sig
ut att rekognoscera terrängen. Det var redan långt lidet
på förmiddagen, och kamraterne begynte ana det värsta,
då han ändtligen återvände. Landtgården, sade han, var
uppfylld af ryska och finska kolonister, väl hundrade
till antalet, hvilka gräfde diken, anlade trädgårdar och
uppförde präktiga stenhus. Ett kompani af preobraschenska
gardet var förlagdt i närmaste by, en verst därifrån;
knappt trettio soldater voro på själfva landtgården, och
äfven desse hade bortlagt gevären och afkastat rockarna,
för att gräfva och mura – så ifrigt dref tsaren på detta
arbete. Han hade, åtföljd blott af Menschikoff och sin
kammartjenare, ridit tätt förbi en lada, under hvars golf
de båda partigångarne lågo gömda.

– Det var knappt femton steg, sade Långström;
jag hade kunnat träffa honom med min ryttarepistol så
säkert som nånsin ett godt mål för en flink kula; men
jag sade till mig själf: vore det också fan i egen person,
så är han för god att fällas på ett gement sätt af en
ärlig soldat, och det är knappt tre veckor sedan han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faltskar/c/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free