- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
205

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Örnjagten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Luukkonen var i begrepp att gifva signalen, då ett
förvirradt larm hördes från landsvägen, och strax därpå
sågs en del af de väntade hästarna, spända från kärrorna
och ridna af några bland våra äfventyrare – men utan
sadlar – galoppera mot landtgården. I sporrstreck efter
dem kommo ett dussin kosacker. Orsaken var, som
man sedan erfor, att kosackerne velat anamma kärrorna
som god pris, emedan de behöfdes för en transport.
Men nu voro vapnen och sadlarna dolda där under
höet. Miltopæus prutade alltså i det längsta emot, men
dummade sig så briljant i sina ryska fraser, att slutligen
en af kosackerne lät honom göra en tämligen omild
bekantskap med skaftet af sin pik. Detta var mer än
den tappre studenten kunde smälta, och i ett nu låg
mannen med piken slagen till marken. Tumult kunde
ej undvikas; partigångarne ryckte till sig vapnen från
kärrorna och lyckades ett ögonblick slå fienden tillbaka,
men blott så länge att tio hästar hunno frånspännas
och lika många gevär medtagas, hvarpå hela skaran,
vänner och fiender, i brådstört fart ilade fram mot
Bjeloostrov.

Luukkonen såg genast att ingen tid var att förlora
och afbrände en af de pistoler han gömt under
bondjackan mot gardisten som postade vid porten. Vid
denna öfverenskomna signal störtade alla partigångarne
fram under det dundrande fältropet »Kung Carl!» och
inträngde på gården.

Här voro omkring tjugu man af gardet spridde
i sorglöst lugn under middagshvilan och hade kopplat
sina gevär vid trappan af det lilla landthuset, som
snart skulle lämna rum för ett ståtligt stenhus. Innan
de hunno till sina vapen, voro fribytarne där före
dem och lyckades, numera väl beväpnade, med några

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free