Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Örnjagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftiga angrepp drifva dem öfver de halffärdiga låga
murarna.
Detta var blott ett förspel till den egentliga striden,
som gällde ett dyrbarare mål. Genast vid första
anropet störtade Bertelsköld mot hufvudingången, i mening
att intränga i huset och afgöra dagens öde, innan
försvararne hnnno sansa sig. Men här mötte honom genast
en jättelik gardist, som postade i förstugan och stängde
ingången. En förtviflad strid uppstod mellan honom
och Bertelsköld – en strid mellan titaner, båda
jämngoda i längd och kroppsstyrka. Slutligen segrade grefvens
mera öfvade fäktkonst; den trogne gardisten stupade på sin
post som en ärlig soldat, och Bertelsköld trängde vidare.
Här mötte nya hinder. Dörrarna voro reglade inifrån,
ett bevis att husets invånare haft rådighet nog att
begagna sekunderna.
– In genom fönsterna! ropade Luukkonen. Man
hade ej tid att spränga dörrarna.
Långström var den förste som hoppade in. Han
hade kommit i köket. De sköna stekarna doftade ännu,
jämte andra kvarlefvor af måltiden, men ingen hade tid
att njuta af dem. Långström instötte närmaste dörr
och befann sig midtibland en skara af skrikande kvinnliga
domestiker. Men då artighet mot könet aldrig var den
manhaftige kaptenens sak, fann han den mindre än
någonsin här på sin plats. Han ville således framåt
med ganska omilda puffar åt alla sidor, men se det blef
honom ogörligt. Dessa lifegnas trohet mot sina beherskare
var icke mindre beslutsam, än jättens i förstugan.
De klängde sig vid fribytarens ben, de kastade
sig framför hans fötter, hans väg måste gå öfver dem.
Sin väldiga huggvärja hade Långström likväl ej hjärta
att bruka, och så förgingo åter några minuter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
