Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Majniemi slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verkligen han. – Jag kommer från Åbo, där jag varit i
tsarens eget kök och sålt fyra tjog ägg. Af kocken och
kockspojkarne fick jag någorlunda reda på ställningen i
staden, där vi för närvarande intet kunna uträtta, men
jag skickade bud åt Taube vid Åland att han kunde
hälsa på med sina galerer, ty jag spridde ut det rykte
att jag sett hela svenska flottan i skären. Och som
jag tyckte man kunde förtjena något för egen räkning,
ställde jag mig enfaldig och lät undfalla mig ett ord om
de feta kalfvar, som bönderne skulle fört undan till en
holme i Pargas. Strax begynte de truga mig att visa
dem vägen dit, hvilket jag gjorde med mycket prut, och
fick så underkocken och två man med mig till att
anamma stekarna. Hvarpå jag förde dem till en enstaka
klippa och drog så fram mina pistoler undan tröjan,
sägande till dem: hit med dengi! – det de ock genast
förstodo och föllo till bönboken. Där tog jag mig två
gevär och två sablar, men som de ej dugde synnerligt,
sålde jag dem för åtta daler åt bönderne. Och fick jag
dessutom i byte en nätt påse med rublar; men fångarne
lämnade jag kvar på klippan att söka rätt på kalfvarna ...
Tack för sist, mäster Per. Här äro de tio daler jag
blef er skyldig, då ni hjälpte mig i halmlasset undan
kosackpikarna. Jag skall säga er något, och det kan
ej skada att majoren hör det. Vi ha fienden trehundra
steg härifrån.
– Fienden! utropade mäster Per. Detta enda ord
hade skrämt färgen från den trefna familjens kinder
och likt en stormvind bortblåst den hägring af stilla
lycka, som nyss hade tjusat Bertelskölds blickar.
– Jag säger, återtog Löfving, att när jag passerade
bivägen ej långt ifrån stora allén, såg jag vid vägen en
kosack på utkik. De voro säkert flera därborta vid byn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
