Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Slaget vid Storkyro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarje gång kastades dessa ånyo tillbaka mot den blodiga
hopträngda centern af infanteriet. Endast tre kompanier
af Åbo läns kavalleri försvarade manligt sitt vapens ära
under Axel Bure, som föll på slagfältet, samt Kuhlfelt
och Freudenfelt, som svårt sårade undkommo.
Tre timmar rasade striden, och vid dess slut var
den finska hären förstörd. Mer än tvåtusen man lågo
fallne i den blodiga snön: soldaterne rotevis, bönderne
socknevis, officerarne så mangrant, att mot slutet
spillrorna af tre regementen kommenderades af en
underofficer. Äfven den ryska förlusten var högst betydlig,
men uppvägdes vida af slagets följder, som medförde
eröfringen af hela det nordliga landet.
Armfelt själf var en af de sista på slagfältet och
undkom med möda fångenskapen. Med några få följeslagare
ilade han öfver skogen till Laihela och därifrån till
Vasa. Men först i Gamla-Carleby samlades åter den
ringa kvarlefvan af Finlands sista här, som nu, till följd
af De la Barres omtanke att rädda de sina, till största
delen bestod af kavalleri; och det var, säger den
samtida krönikan, ganska rart att se en infanteriofficer, som
med lifvet kommit undan aktionen, men desto flera såg
man, som suttit till häst.
Så slöts det olyckliga slaget vid Storkyro, hvilket
såväl för den nordliga bygd och stränga köld, i hvilka
det utkämpades, som för det hjältemod, med hvilket där
striddes, och för den manspillan, där omkring en tredjedel
af de stridande lågo på platsen, intager ett märkeligt
rum ibland alla tiders krigshändelser. För Finlands
öden tycktes denna nejd vara af nornorna bestämd till
ett offeraltar; ty nittiofyra år därefter stod, en mulen
höstdag, slaget vid Oravais knappt fyra svenska mil
ifrån Storkyro slagfält, och när solen gick ned öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
