Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Slaget vid Storkyro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stödjepunkter. Äfven folklynnet bär ännu liksom ett ärr af
de forna striderna; där är en viss vildhet kvar i bottnen
af dess idoga, fredliga håg, och när vintersnön åter far
i hejdlösa hvirflar fram öfver den vida slätten, tycker
man sig höra Armfelts kommandorop, hofslagen af Bruces
dragoner och det i snöyran bortgalopperande finska
kavalleriet, under hvars hofvar Finlands hopp en dag
blef förtrampadt.
Det har nu grytt en morgondag både öfver
Storkyros och Oravais natt. Dess sol är icke nog dyster
för att lysa blott öfver grafvarna af det förgångna, men
icke heller nog glad för att leka med idel rosenfärg
öfver framtidens okända öden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
