- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
248

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skuggan af ett namn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tunna läppar, en framstående haka och ett par lifliga
bruna ögon, hade således föga anspråk på att kallas
intagande, men de mildrades betydligt af den stackars
skolmästarens oförställda glädje att åter befinna sig i
ett sällskap, som han så länge saknat och som med alla
sina kantigheter, liksom han själf, bestod af i grunden
goda människor.

Man fann icke heller lätt tvenne mera kompletta
motsatser, än denne fältskärns lärde åhörare och hans
vän och trätobroder, den kortvuxne, fete, knubbige
postmästaren kapten Svanholm med sitt, i eget tycke
åtminstone, martialiska utseende, sitt stubbade ljusa hår
och de långa mustascherna, hvilkas ursprungliga röda
färg af tiden förvandlats till grå och ur hvilka hans
famlande tumme aldrig underlät att vid viktiga tillfällen
likasom framdraga ljusa idéer och slående kraftord.
Postmästaren bar som vanligt en snäf grön jagtrock
med posthorn på knapparna och ej mindre luggsliten än
skolmästarns; därtill snusbruna underkläder med en
guldpistol i berlockerna, gul väst och en halsduk af
obestämd färg, hvilket något brokiga omhölje betäckte
en personlighet så stockkonservativ som någon tysk
Haudegen och som skulle ha varit hjärtans enformig,
därest icke naturen försett honom med ett hetsigt lynne
och ett gräligt ölsinne – hvilket sistnämnda likväl
aldrig kom i fråga vid den strängt nyktre fältskärns
aftonsamkväm.

Svanholm var också den förste att hälsa den lärde
vännen välkommen och fröjda sig att han åter »såg så
pigg ut som en kosack i skumrasket», hvari gamla
mormor, Anne Sofi och fältskärn själf af hjärtats
välmening instämde, medan barnen ofrivilligt kände sin
gamla respekt ej så litet förökad af de nya och hvassare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free