- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
289

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hattarna af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innan han blef statsman. Hade han nyss försmått alla
stränghetsåtgärder mot folkmassan, för att undvika ända
till skenet af att begagna våld till att trygga sin personliga
säkerhet, så är det likväl troligt att soldaten inom honom
haft möda att underkasta sig statsmannens lugna besinning.
Kunskapare utsändes och återkommo med nya rapporter
om ställningen därute. Man trodde sig hafva förmärkt
att penningar utdelades bland hopen och att fri förtäring
bestods på krogarna. Grefve Horn öfverlade med de
öfrige rådsherrarne, och resultatet blef att den länge
väntade ordern afgick till militärbefälet att rensa gatorna
med gevärskolfvarna och arrestera orostiftarne.

Man ville då påskynda krisen? Hvem kan afgöra
motiverna för en fullkomligt lagenlig och berättigad
åtgärd till ordningens vidmakthållande? De höge herrarne
visste med sig att de mer än någon ville ha fred; men
krig var konungens lösen. Hopen ropade emellertid
fred! och inkastade Horns rutor, under det att den
ropade lefve för konungen. Sådan är i alla tider
massornas logik.

Knappt var ordern utfärdad, innan Bertelsköld, som
med en kikare postat vid ett af fönsterna, hviskade
grefve Horn någonting i örat, och följden blef att
kontraorder genast utsändes. Den ena efter den andra af
grefvens gäster närmade sig fönsterna och varseblef en
märkbar förändring bland folkhopen. Larmet hade till
största delen upphört, fientligheterna afstannat, och hopen
tätnade. Allt trängdes omkring en enda punkt därborta
vid gathörnet. Stundom hördes ett doft sorl af bifall,
eller ett mummel af dämpadt knot genomgå massan
likasom rytandet af en aflägsen fors; därefter blef allt
så tyst, att äfven de längst bort stående, som ej kunde
veta hvad saken angick, tego stilla, när de förnummo de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free