- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
291

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 5. Hattarna af!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Det är möjligen ers excellens’ kassör, Långström,
som utdelar penningarna.

Den erfarne statsmannen log.

– När människorna tillbedja den gyllene kalfven,
dansa de och skråla omkring honom; hans makt är
sällan tillräcklig att så plötsligt förstumma larmet och
samla dessa hundrade i andäktig tystnad kring en okänd
medelpunkt. Gifven akt, mina herrar, det mäste vara
en präst, som predikar där borta.

– Sorlet begynner åter ... nej, det tystnar ... hör,
man ropar: hattarna af! hattarna af!

– Ja, vid Jupiter, hattarna flyga af, alla hufvuden
blottas ... se, rörelsen går frän medelpunkten utåt, liksom
ringarna kring en kastad sten på den lugna vattenytan!

– Karlarne föra tröjärmen till ögat, kvinnorna sina
förklädssnibbar. Vore ej den hedersmannen Isogæus
död för flera år sedan, skulle jag tro honom hafva
uppstått ur sin graf på Klara kyrkogård till att hålla en
straffpredikan för de okynnige sällarne därborta.

– Mina herrar, fortfor Horn, näst Guds namn
gifves blott ett namn i Sverige, för hvilket alla hufvuden
blottas. Om icke denne talare är en präst och hans tal
en predikan, så måste han vara en återkommen soldat
och berätta dem något om ...

– Lefve kung Carl! kung Carl! ...

Ett omäteligt hurrarop genomgick hela folkmassan
från de främsta lederna till de yttersta och fulländade
faktiskt grefve Horns af brutna mening. Därefter blef
det åter tyst; talaren fortfor och hopen lyssnade, men
afståndet tillät ej herrarne däruppe att urskilja hvarom
fråga var.

– Hvad kan han säga dem? yttrade grefvinnan
Horn med en naturlig nyfikenhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0291.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free