- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
297

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Budbäraren från Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

när det förunnades mig vid Düna, Klissow och Thorn
att strida under ers excellens’ befäl, svarade främlingen
med en stolthet, som klädde honom förträffligt, oaktadt
skägget och vadmalsjackan.

– Hvad! – utropade grefven med en ton af
rättfram förtrolighet, som han alltid antog mot gamla
vapenbröder – och vid hvilket regemente tjenade –
au diable, ja, jag har glömt namnet; ursäkta mig det,
min hedersvän!

– Mitt namn är Gustaf Adolf Bertelsköld, den tiden
kornett vid lifdragonerne, sedermera vid lifdrabantkåren
och för närvarande åter vid lifdragonerne; major till ers
excellens’ tjenst.

Det förnäma sällskapet fick stora ögon, och Torsten
Bertelsköld icke minst. Mästare som han var i utvärtes
sken, hälsade han genast sin broder med den största
hjärtlighet. Äfven grefve Horn förenade sig däri, och
man täflade om att visa den nykomne all
uppmärksamhet. Endast grefvinnan Horn pekade med skämtsam
häpnad på de tydliga spår, som den oförmodade gästens
våta besporrade stöflar lämnade efter sig på de dyrbara
mattorna.

Gösta Bertelsköld – ty så vilja vi nu kalla honom
– slet sig snart lös från de frågor, hvarmed han
öfverhopades från alla håll – stöflade rakt fram till grefve
Horn och sade tvärt:

– Eders excellens! Armfelt är slagen och Finland
förloradt. Jag har med lifsfara kommit öfver Qvarken
och ridit hit genom natt och dag för att begära snar
undsättning. Jag hoppas att eders excellens låter detta gälla
som ursäkt för det sätt, på hvilket jag uppträder.

– Hvilken olycka! utropade grefve Horn, utan att
bevärdiga de sista orden med någon uppmärksamhet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free