- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
304

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 7. Segrarnas bok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Vet ni väl också, grefve Gösta – sade Eva, för
att lugna honom – vet ni, att er syster i fem år sörjde
min hror, och när hon för ett år sedan lät förmå sig
att blifva grefve Liewens maka, skedde det blott med
villkor att allt framgent få behålla sin sorgdräkt, där ej
etiketten nödvändigt fordrade gladare färger ... Men låt
oss icke tala därom. Grefve Gösta är här en så kär
och så sällsynt gäst, att vi ej få skrämma honom bort
med dessa sorgliga minnen.

– Bästa Eva – inföll grefvinnan – tillåt mig
taga din gamla vänskap i anspråk. Kalla honom du!

– Om grefven ej har något däremot ... svarade
Eva Rhenfelt, och innan tåren ännu hunnit lämna hennes
långa svarta ögonhår, satt redan den forna skalken på
lur i ögonvinklarna.

– Jag? upprepade Bertelsköld ytterst förlägen och
önskade sig troligen i detta ögonblick hundra mil borta
midt bland kosackernes pikar på Storkyro is.

Allons, inföll grefvinnan; må det då vara
afgjordt. Här äro vi tre, vuxna liksom ur samma rot, ur
samma tid, samma fröjder och samma sorger. Låt oss
tre också engång spela politik och afsluta tillsammans
en off- och defensiv allians ... det förstås med min
mans samtycke. Man vet icke hvad som kan hända.
Vi kunna alla behöfva en vän att lita uppå.

Bertelsköld kunde ej vägra sin hand, men han aktade
sig nu att trycka för hårdt. Det förekom honom liksom
brände handen, när den vidrörde Eva Rhenfelts.
Grefvinnan smålog. Lyckan att åter äga en älskad bror
förtorkade hastigt tårarnas källa.

– Känner min tappre herr bror en viss bok –
le voici!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0304.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free