Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Det oskrifna bladet i segrarnas bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hundrade strider, bland slagfältets dödar och vid
bivuakens ensliga tankar; den hade bevarat honom för otaliga
vådor under hans vilda, äfventyrliga krigarebana, och
denna älskade bild hade han att tacka för att hans
läppar aldrig mötte en kvinnas och att han till denna
stund, vid ett och trettio års ålder, behållit de första
ynglingaårens hela blyghet och oskuld. Hon åter –
änkan efter en gubbe om åttatio år, hvars slocknande
lif hon vårdat af vänskap i två års försakelser – huru
hade hon icke med hänförelse lyssnat till dessa segrar,
hvilkas rykte uppfyllde världen och i hvilka hennes
barndoms älskling hade en ärofull del! Hvilken tjusning
hade icke alla dessa sagolika faror och äfventyr haft
för hennes stolta och högstämda lynne! Ju äldre hon
blef, desto klarare förstod hon, att endast en sådan man,
en man i ordets djärfvaste mening, var värd hennes
kärlek. Och nu, vid tjugunio års ålder, då kvinnans
kärlek är hela hennes lif – nu stod framför henne
sagornas hjälte, blyg som hon själf, lika glödande, men
lika stum, och man lekte med ord, som, huru de än
föllo, dock alltid inneburo för båda en hel framtid.
Därför teg Gösta Bertelsköld. Därför teg Eva Rhenfelt.
Vårens stormar susade med snöiga vingar mot
fönsterrutan, och därinne blef en lång, lång paus, uppfylld af
stormiga känslor.
Bertelsköld uppstod och fattade sin hatt. Ett långt
farväl förestod. Ebba Liewen kände det och tog till ordet.
– Gösta – sade hon hjärtligt – mon coeur, ditt
lif har härintills varit idel faror och strider; ingen vågar
tvifla på ditt mod. Du har härtills varit en landsflykting,
som blödt bort din ungdom i främmande länder; men
ditt land behöfver dig lika väl hemma hos oss. Du får
ej mer lefva för äran ensam, du måste lefva också för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
