Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett besök i Finland 1715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pojken grep skorpan med en hastig rörelse oeh
förde den till munnen. Han slukade den med sina
ögon, hans läppar råkade i en krampaktig rörelse; men
han bet icke i, han kramade den sönder mellan sina
fingrar, såg med stela ögon smulorna falla till golfvet
och sade icke ett ord.
– Anfäkta ett sådant folk! utropade skepparen
åter. Se på den där, jag slår vad att det är vackra
tider sedan han ätit rent bröd, och ändå låter den
baddaren inte muta sig. Hårda tider, hårda tider när
ett folk blir så styfsint! Se här, pojke, en skorpa till
– marsch ut, sök opp din far och mor och säg dem
att vi äro goda vänner, som komma till dem med en
skuta fullastad med salt.
Den lille for som en raket ut i det fria.
Sjömännen slogo sig ned vid brasan och företogo sig att
smaka på gröten. Den var vidbränd, svart, oätbar och
utan minsta saltsmak. Bland det lilla matförrådet fann
man äfven en med pil skjuten kokad fågel och hälften
af en på glöd stekt sik; allt utan tecken till salt.
– Hårda tider! upprepade åter den medlidsamme
skepparen. – Vore här så visst godt om dukater, som
här är ondt om salt, så gjorde vi goda affärer.
En kvinna tittade skyggt i dörren och efterföljdes
snart af flera. Man öfvertygade sig efter hand att
främlingarne voro fredlige holländske sjömän, som midtibland
kryssande fientliga galerer vågat en tur till den fattiga
norden, för att hämta dess enda oumbärliga
importartikel – den enda som gör den skandinaviska och
finska norden beroende af utlandet den dyrbaraste,
den nyttigaste och sundaste af alla krydder och hvars
omätliga värde man endast förstår när man saknar den
– saltet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
