Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett besök i Finland 1715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det matskedtals, ja korntals, om det varit möjligt, och
slutligen ficks det icke för guld. Redan här, där nöden
ej var på långt när så stor, sågo holländarne en syn
som väckte både ömkan och löje. När några saltkorn
utspilldes vid mätningen, kastade sig barnen däröfver
och slickade marken. Mödrarna räckte åt sina dibarn
dessa dyrbara korn, som för dem hade mera värde än
socker i våra dagar, och de gamla, som i månader
nödgats umbära den efterlängtade kryddan, tyckte sig nu
i hast vara rika, saltade i sin förtjusning fisk och fågel,
bröd och sofvel stickande salt och förtärde det hastigt
med ett grin af välbehag, likasom ville de insalta sig
själfva, för att stå bi mot kommande tider, när där åter
blef brist på den goda varan.
Kommersen begynte ännu på sena kvällen och
fortfor så hela natten. Man visste ju icke när en fientlig
galer kunde göra på allt detta en ända med förskräckelse.
Men hvilken kommers! Saltet fördes i land, och på
hugade spekulanter var ingen brist, men desto mera på
något att köpa för. Fanns där ett kopparöre eller en
silfverdaler, så var det ett sällsynt fynd, nyss framsökt
under ett stenröse vid stranden eller under rötterna af
en gran i skogen. Ryktet om dessa jordgömmor har
ännu mer än hundra år därefter spökat i folktraditionen
och lockat till skattgräfvareyrket folk som velat i hast
och utan möda bli rika. När fienden öfversvämmade
landet år 1714 och allt hvad fly kunde flydde – och
flydde så, att mannen som gått barhufvad till grinden
icke hann återvända att taga sin mössa, och hustrun
som gått till brunnen efter vatten icke hann mera än
ropa sina barn att följa henne – då gömdes mycken
redbar egendom, som man ej kunde föra med sig, under
första bästa sten, eller första bästa träd, tufva eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
