Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Holländarne i Österbotten 1715
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åkerren, som sedan kunde tjena till igenkänningstecken. Men
många, ja de flesta af dem som så flydde kommo aldrig
tillbaka, och många af de få som återvände kunde
sedan icke mera erinra sig stället, där de i brådskan
gömt sina ägodelar; trädet var borthugget eller kullblåst
af stormen, stenen som skulle tjena till märke var
omöjlig att igenkänna bland hundrade andra dylika
stenar, tufvan var öfvervuxen af mossa, åkerrenen var
förvildad och öfvervuxen med skog. Därför var det så
sällsynt att det ringa nedgräfda myntet och annat af
värde återfanns, och mycket har sedan blifvit funnet af
okända framtida släkten, och mycket gömmes ännu i
dag i den finska jordens sköte. Men det hände, som
sagdt, någongång att det gömda fanns kvar, och där
söktes nu fram hvad finnas kunde, för att köpa af
holländarne salt. Några få af skärgårdsboarne hade
lyckats smuggla fisk eller tjära till Västerbotten och
därifrån fått för sin vara en ringa penning, som nu kom
till pass. Men de fleste hade intet annat än torkad
fisk; endast fastlandsboarne hade räfskinn, ekorrskinn
och björnhudar att byta mot saltet, och holländarne
voro för goda köpmän, för att ej taga dessa varor till
minsta möjliga värde.
-
13. Holländarne i Osterbotten 1715.
Två dagar och två nätter fortfor den holländska koffen
att utminutera salt åt Björköboarne. Ryktet hade
spridt sig vida kring kusten, och båt efter båt seglade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
