- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
348

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Holländarne i Österbotten 1715

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förbifarten några välriktade kulor långskepps och
fortsatte sin vågsamma färd i de obekanta farvattnen, där
äfven bättre sjökort, än den tiden bestod sig, om tjugu
år bli obrukbara till följd af landböjningen och
vattenminskningen.

Ändtligen i sista dagarna af Oktober ankrade koffen
vid mynningen af Finlands största flod, den mäktiga
Kemi, och började här en fördelaktig handel med
invånarne. I Kemi lågo den tiden finska och svenska
arméns yttersta förposter under öfverste Boije, en
fördelning af fyra- till femhundra man reguliera trupper,
understödda af vidpass en lika styrka uppbådadt
landtvärn. Trakten var således trygg för ögonblicket, och
emedan den härtills mindre lidit af kriget, så att endast
hälften af befolkningen var utödd eller förskingrad och
endast trefjärdedelar kanhända af ortens förmögenhet
blifvit uppslukad af krigsgärderna och de senare årens
olyckor, fann saltet här en begärlig afsättning och kunde
till någon ringa del betalas med klingande mynt. I
synnerhet mottogo holländarne med begärlighet de tunga
stämplade koppartackor, hvilka en tid, likt Spartas
järnmynt, cirkulerade i rörelsen i stället för guld och silfver
och som, efter att snart åter ha blifvit indragna emot
de underhaltiga mynttecknen, mångenstädes undandoldes
i jorden, för att hundra år därefter uppgräfvas och
förarbetas till finska kaffepannor.

Främlingen sporde sin Tobias, och sedan denne
rådfrågat kunnige personer, lät han ändtligen förnimma
svaret att »man kunde försöka nu»; hvarefter båda,
herren och tjenaren, försedde med vägvisare, begåfvo
sig åstad på sin äfventyrliga resa till Finlands enda
återstående fasta punkt, det lilla Kajaneborg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free