- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
354

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. Kajaneborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vant öra till hvarje skott, hvarje vapengny, som kunde
gifva en aning om stridens vändning. Men alltför
otillräckliga voro dessa upplysningar. Han varseblef ljus i
de närmaste rummen. Utfallet var ett bland de djärfvaste,
och den natten sofvo i slottet blott de små barnen, som
icke hade någon aning om faran. Mer än halfva
garnisonen hade ryckt ut; en armé om några och trettio man
mot tre- eller fyratusen. De öfrige höllo vakt, hvar arm
vid luntan, hvar hand vid tryckpinnen. Själfva kvinnorna
stodo på post, beredda att fyra af, och barnen, som
hade sin anvista plats att frambära krut och kulor,
tröstades med det läckra hoppet att till belöning erhålla
en mugg mjölk af de fem eller sex kor, som ännu
funnos lefvande i slottet.

Fienden angrep likväl icke, antingen han fruktade
ett försåt, eller kanske ansåg sig säker om bytet utan
vidare manspillan. Ett förvirradt gny antydde likväl, att
hela fientliga lägret var i uppståndelse. Ändtligen, efter
fem eller sex långa timmar, hördes åter vapengny tätt
invid murarna, och porten mot norra sidan öppnades för
att mottaga de återvändande. Bertelsköld lyssnade. Af
skotten och larmet kunde han gissa, att det var med
knapp nöd och under en hård strid som de återtågande
lyckades uppnå slottet. O huru gärna hade ej den
sårade karolinen velat gifva sin vänstra arm, för att nu
få vara med och strida i lederna med den högra!

Oaktadt rummet vette mot söder, hade ännu icke
januarimorgonens första strimma grytt, då den unge
jätten instörtade i rummet, bärande i sin hand ett litet
lerkrus.

– Drick, major, drick! ropade han, det skall göra
er godt! – och vid dessa ord nedsjönk han afsvimmad
vid krigarens bädd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free