Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. När Finlands sista fäste föll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphäfva belägringen. Så förfärligt hade sjukdomarna
härjat bland de sammanpackade massorna i det trånga
lägret, att ett längre dröjsmål sannolikt hade medfört
hela den fientliga styrkans tillintetgörelse. Om man får
tro samtida uppgifter, hade det lilla Kajaneborg redan
kostat de belägrande omkring 4,000 man.
Kapitulera! Hvilken förhatlig klang har ej detta
ord för en krigares öron! Aldrig var en kapitulation
mera berättigad än här, och likväl sörjde Kajaneborgs
få och tappre försvarare sedan hela sin lefnads tid, att
icke dem förunnats samma ärofulla öde, som drabbat så
månget annat af karolinernes fästen, det att på samma
gång blifva deras och tusende fienders graf.
Man bredde halm öfver den svaga isen på båda
flodarmarna, slog vatten däröfver, lät det frysa och
förstärkte sedan passagen med bjälkar och plankor. Öfver
denna improviserade brygga tågade försvararne ut och
belägrarne in. Tappre officerare bland fiendens leder
trodde knappt sina ögon, när de sågo denna ringa, trasiga,
utmärglade hop, som en hel månad försvarat Kajaneborg,
och räknade bland dem väl tre gubbar, kvinnor och
barn emot en stridbar man. General Tschekins
förbittring kände inga gränser. Man säger att han på
fläcken ville låta nedhugga dem alla, men då har öfverste
Mannstein spänt af sig sin värja och svurit att lämna
tjensten, om han tilläte sig ett sådant handlingssätt. Den
tidens historia är full af sådana våldsbragder; ingen
nation, icke heller svenskar och finnar, gick alltid med
rena händer ur stridernas raseri. Emellertid verkade
Mannsteins ord; de fleste fångarne fingo behålla lifvet,
men bortfördes plundrade och halfnakna uti den stränga
kölden. Prosten Cajanus, som beskylldes att hafva
uppmanat garnisonen till motstånd i det yttersta, fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
