Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Mullvadsgångar vid foten af en koloss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Ja – sade Bertelsköld sorgsen – det var
Finlands sista fäste, som föll![1]
Detta slut hade den korta sagan om Kajaneborgs
fäste. Af dess ruiner kvarstå murarna än i dag och
tjena till stöd för bron, som leder landsvägen öfver
strömmen från staden Kajana till Paldamo kyrka. Än
i dag nedblicka de tallbevuxna höjderna dystert på
skådeplatsen för Finlands sista strid under stora ofredens
fasor; än i dag tycker man sig stundom skåda Fieandts
mäktiga skugga sörjande stå på de grusade hvalfven;
än i dag går jättegossens vålnad där med en brinnande
lunta, sökande källaren, där krutets dunkla elementarmakt
rufvade öfver borgens öde; och än i dag vet Ämmäs
dofva brus att förtälja den forntida sagan om slottets
fall och karolinernes bragder i den yttersta norden.
-
17. Mullvadsgångar vid foten af en koloss.
De amusera sig bra därinne! hviskade den ene af
två i pälsar insvepte vandrare, som en afton i
Februari månad 1718 gingo af och an utanför de starkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>