Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Mullvadsgångar vid foten af en koloss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig – järnskrapan ville jag säga, är en man som med ovanlig
klokhet förenar ovanligt starka passioner. Det är en
man som är hälften ärelystnad, tre åttondelar afund och
en åttondel hat. Vi förmå nu ingenting mot honom,
men låt honom hållas! Han arbetar oss i händerna.
– Jag tviflar därpå. Men se där är kungen,
där invid fönstret. En god fransk musköt och ett par
flinka kulor, där vi nu stå – och nordens öde vore
förändradt.
– Det var det sämsta skämt som ni sagt, Siquier,
sedan vi lämnade Orleans’ hof. Här i Sverige döda vi
ej våra lejon – vi låta dem jaga sig själfva till döds.
– Som ni behagar. Han betraktar oss. Kom, så
draga vi oss längre åt sidan!
– Min bästa öfverste, om det inte vore så högst
otroligt, kunde jag anse er besvärad af ondt samvete.
Därinne är stark eklärering och här ett blindmörker. Ja
se där, nå vid sultanens skägg, det är vårt majestät i
egen person, som huggit tag i prinsessans arm. Stackars
höghet! Ni bör veta, min vän, att prinsessan är något
stolt öfver sina vackra armar och händer; det är också
det enda vackra man härtills kunnat upptäcka hos
henne. Men jag har själf hört hofkirurgen försäkra att
han alltid, så snart där lekes vid hofvet, har den
försiktigheten att bära hos sig en flaska med blyvatten, ty
det aflöper sällan utan att prinsessan åtminstone får ett
par blånader till souvenir af den broderliga ömheten.
För andras bara armar har vårt majestät en viss modesti.
Men den som icke har det, är hans höghet prinsen af
Hessen ... nej, se bara, där jagar han bruden ... å, det
sker med en finess, som en så skicklig jägare egnar.
Diable, till slut blir det jag som får hålla den stackars
Gedda vid godt mod, ty hvarför skulle jag dölja för er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
