Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 17. Mullvadsgångar vid foten af en koloss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att det är jag som ställt till partiet, för att hafva ett
öra i prinsessans sängkammare, det andra i majestätets
armé ... mille tonnerres!
– Hvad fattas er? Ni darrar på rösten.
– Jag? Ni bedrar er.
– Nej, jag ber er, gå ej närmare i ljusskenet.
Hvem är det ni betraktar med en sådan uppmärksamhet?
Ah, jag förstår. Ett fruntimmer ... något blekt ... med
förtjusande mörka ögon ... Ni svarar mig icke, herr
grefve. Tillåt mig upprepa er egen kompliment: fi donc,
en diplomat som grefve Torsten Bertelsköld, och förgapad
i tvenne svarta ögon!
Bertelsköld svarade icke. Hans blickar voro oafvändt
riktade mot ett af fönsterna.
– Hon närmar sig kungen, fortfor fransmannen i
lättsinnig ton. – Jag förstår, det är en af de myggor,
som beständigt sveda sina vingar på ljuslågen. Kungen
vänder sig om ... han synes öfverraskad, förlägen ...
Hon tilltalar honom ... Vid Frankrikes sol, den kvinnan
måste tala djärfva ord, efter leken upphör rundtomkring
henne och alla med oro betrakta henne. Hvad kan hon
säga honom?
– Jag måste veta det, mumlade Bertelsköld mellan
tänderna och närmade sig med snabba steg porten till
det kungliga högkvarteret.
– Tillåt mig erinra er – hviskade fransmannen
ängsligt – att vår fördel till i morgon fordrar ett
inkognito.
– Det kan inte vara någon annan än hon ...
men är det hon, så måste också han vara här ... Jag
måste ha visshet därom, fortfor Bertelsköld och stod
redan i porten, då Siquier grep honom i armen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
