Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 18. En mönstring och ett möte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utmattade landet hade uppställt en ny fullrustad här, af
hvilken man, under en sådan anförare, åter kunde vänta
allt. Det förvånade Europa trodde knappt sina ögon.
Med ryktet om dessa rustningar kringflögo otaliga
spionrapporter om baron Görtz’ vådliga planer. Hvad hade
man icke att frukta af tidens störste fältherre vid sidan
af tidens största diplomatiska snille! Kabinetterna darrade
i sitt innersta, och det har aldrig blifvit bevist, men
knappast heller på goda skäl betvifladt, att Carl XII:s
död var på förhand beslutad i makternas rådslag. Hans
fall, säger en snillrik författare, var icke hans lefnad
ovärdigt, ty han föll för det koaliserade Europa, som
fruktade honom och som om honom kunde begagna tyrannens
ord: må han gärna vara en gud, blott icke han lefver!
Efter slutad mönstring red generalissimus, prinsen
af Hessen, fram till konungen och presenterade för honom
öfverste Siquier, inkallad, jämte öfverste Maigret, i svensk
tjenst som skicklig fortifikationsofficerare och designerad
generaladjutant. Militäretiketten fordrade, att desse herrar
lika litet som kungen buro öfverplagg, oaktadt termometern,
ifall man den tiden haft någon sådan, kanske
utvisat - 20° Cels. Siquier var blåblek af köld och
förargelse. Prinsen hade bättre förstått sin sak; han
hade lagt något på hullet sedan i går, och efter han
lefde bon, den gode fursten, så låg däruti intet
besynnerligt; men saken var den, att han vid sådana tillfällen
försiktigtvis bar en extra underklädnad af fint holländskt
flanell under de vida öfverkläderna.
– Hvad tycker öfversten om mina blå bussar? frågade
konungen, som alltid var förlägen i samtal med
främlingar och grep det närmaste ämne som var till hands.
– De måste vara oöfvervinnerliga, ty ni har förstått,
sire, att dressera dem lika hårda mot Bores pilar, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
