Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Konungens ring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lämnade i fångenskap invid det sprängda Kajaneborg
och som framskymtade så hemlighetsfullt för Torsten
Bertelskölds blickar kvällen förut. Vännerna hade förtrott
hvarandra sina öden, sedan de skildes. Grefvinnan Ebbas
voro snart berättade; hon hade delat de fyra hårda och
oroliga åren mellan pligterna mot sin make och otaliga
nödlidande, för hvilka hon (fastän hon själf glömde
säga det) varit en god ängel uti de sorgfyllda tiderna.
Evas öden däremot voro mångskiftande och äfventyrliga.
Hon åtföljde i karldräkt den sårade Gustaf Bertelsköld i
hans fångenskap till Åbo slott, där han, utmattad af den
besvärliga vinterresan, länge sväfvade mellan lif och död,
intill dess att det lyckades den trogna vårdarinnans omsorger
och Tobias’ läkarekonst att återställa honom till hälsan.
– Då – fortfor Eva – fingo vi en dag i Juni
1716 kommendantens tillåtelse att under bevakning lämna
slottet, jämte vår vän från Kajaneborg, prosten Cajanus,
hans familj och min gamle Tobias. Vi genomvandrade
de öde gatorna; det var förstörelsens anblick! Knappt
en tjugondedel af stadens invånare hade kvarblifvit; de
flesta husen voro utan fönster och dörrar; en del
begagnades till stall, andra voro till hälften nedrifna till
bränsle. Högt gräs växte på gatorna; kosackernes hästar
betade på torget; ingenstädes hördes sjömannens glada
sång, arbetarens glam eller barnets stoj; endast trumman
ljöd ibland i de öde gränderna. Vi kommo till den
ärevördiga gamla domkyrkan. Ingen väktare behöfde öppna
för oss dess dörr, ingen orgelton ljöd oss till möte
under de höga hvalfven. Portarna stodo på vid gafvel;
stormen hven genom de sönderslagna fönsterrutorna.
Tornuret stod; visarne hade bortfallit; tiden hade stannat
i sin flygt. Högaltaret var beröfvadt sina prydnader;
koret var fylldt med grus; endast hjältegrafvarnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
