- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
390

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 19. Konungens ring

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fördomsfri dristighet, som er, sköna Eva, är man aldrig rådlös
om förströelser, om bekantskaper ... Med ett ord, jag
är säker uppå, att en så ringa förlust som min vänskap
blifvit mångdubbelt ersatt ...

– Torsten! sade Ebba förebrående.

– Det är sant – inföll Eva leende – mångdubbelt ersatt!
Tillåt mig, min bäste grefve, att här presentera för er en af ersättningarna.

Vid dessa ord vinkade hon åt en domestik i rummet
bredvid, och in trädde en mörklockig pilt, halftannat år
gammal vidpass, ovanligt stor för sin ålder och nyss så
långt kommen att han tog sina första steg här i världen.

Frågan på grefve Torstens läppar dog i samma ögonblick som hon föddes.

Men grefvinnan Ebba tog gossen, satte honom mildt
i den förvånade broderns knä och sade:

– Skjut honom icke ifrån dig, Torsten, låt honom
vara en försoningens och vänskapens pant mellan edra
söndrade hjärtan. Var för honom en god onkel; han
är en af de våra – hans lagliga namn är Carl Victor,
grefve af Bertelsköld.

Allt diplomatens studerade lugn förslog denna gång
ej att beherska muskelspelet i grefve Torstens anletsdrag.
En outsäglig bitterhet kämpade där mot det
oemotståndliga intrycket af barndomens oskuld och blodsbandets
naturliga rätt. Han kysste gossen på pannan,
ställde honom sakta ifrån sig, uppstod hastigt och sade,
vänd till Eva, med en röst som skulle vara lugn och
öfverlägsen, men som i stället förrådde hela smärtan af
hans svikna förhoppningar:

– Min syster har rätt, mellan oss får ej mer
något groll äga rum. Jag hälsar er, min grefvinna, er
och er son, välkomna i vår familj. Eh bien, lyckan är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free