- Project Runeberg -  Fältskärns berättelser / Tredje cykeln /
397

(1899-1901) Author: Zacharias Topelius With: Carl Larsson, Albert Edelfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 20. Skuggan af ett namn

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

20. Skuggan af ett namn.

Julmorgonens sena sol gick år 1718 upp öfver
Tydalens fjällar i Norge på gränsen mot Jämtland.
Natten hade varit frostig och klar, men från hafvet i
väster uppstego nu svarta snömoln, emot hvilkas dunkla
kanter de första solstrålarna glimmade som en gyllene
spets kring ett dystert sorgflor. Fjällarnas toppar reste
sig höga och snöbetäckta mot den mörknande himmelens
fond; och när solskenet föll på deras kronor af is, syntes
de ljusa och vårliga likt hoppet, som gäckar beständigt
i fjärran ett människoöga.

På sluttningen af fjället var lif och rörelse. Det
var Armfelts skaror, det var sista spillran af Finlands
sista här, som efter det misslyckade anfallet mot Trondhjem
tågade tillbaka från Norges fjälldalar till vinterkvarteren
på svensk botten. Natten hade varit hård; man
hade hopsamlat ljungen och de späda dvärgbjörkarna,
som vuxo mellan klipporna, för att uppgöra eld i den
stränga kölden; men alltför hastigt uppflammade denna
matta låge, för att lika hastigt slockna igen, och mången
hade nu redan förfrusit händer och fötter. Men ännu
kvarlefde en gnista af mod i de stelnade lederna.
Fälttåget var förloradt; den tappre och ryktbare Långström,
Finlands ypperste partigångare, hade nyss förut stupat i
en af dessa ensliga förtviflade strider, där endast fjällens
eko besvarar kämparnes rop och ingen räddning finnes
för den som öfvermannas. Hård var marschen, lifsmedlen
ytterst ringa; men ännu gick den finska truppen
framåt, ty ännu lefde för den kung Carl; och var än
allt förloradt, så stod ännu allt att vinna, så länge han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:20:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faltskar/c/0397.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free